Vad kostar ett digitalt skolbibliotek?

En av våra utgångspunkter är att rummet, det fysiska biblioteket, kan kompletteras med det digitala biblioteket. Kanske skulle man till och med på sikt kunna tala om en ”interfoliering” mellan dessa.

Utan att just här exakt gå in på hur ett digitalt bibliotek skulle kunna fungera, så är grundidén att ett sådant bibliotek skulle kunna organisera en rad resurser som bedöms vara av värde för elevernas lärande och som lätt görs tillgängliga genom samsök.

Men kommer inte ett digitalt skolbibliotek kosta en massa pengar? Kommer skolor och kommuner att ha råd med det nu, när eleverna också måste ha tillgång till ett fysiskt bibliotek?

Ökade kostnader kan motiveras på olika sätt. Ett sätt är att säga, att även om det kommer att kosta, så är det värt det. Resultatet d.v.s. i det här fallet elevernas lärande, kommer att förbättras så de ökade kostnaderna kommer att vara väl motiverade.

Ja, jag tror att på sikt kan vi få mycket välfungerande skolbibliotek, både rumsligt och digitalt att förbättra elevernas lärande. Men nej, jag är inte säker på att ett digitalt bibliotek kommer att behöva kosta så mycket som man först kan tro.

Om varje skola, kommun eller friskola ska skapa sitt eget digitala bibliotek då kommer det att bli dyrt. Men det finns ingen anledning till varför alla skulle hitta på sin egen lösning.

Digital teknik gör att information lagras och spridas på sätt som förr inte var möjligt, till en mycket lägre kostnad. En av nyckelfrågorna är därför samarbete. Samarbete inte bara mellan skolor, skolbibliotek och kommuner, utan också på nationell nivå.

Med dagens digitala teknik kan man få både gemensamma lösningar men också individuella anpassningar. En bra lösning gör att även lokala krav och varianter kan vara en del av det lokala biblioteket.

Gemensamt utvecklade, tillsammans med upphandlade funktioner borde modulärt kunna plockas ihop och utgöra grunden för ett digitalt bibliotek i en kommun, och när detta är på plats så kommer kostnaderna att bli högst rimliga.

Hur vet jag det?

När UR (Sveriges utbildningsradio) för tio år sedan ville få ut sina program i landets skolor gick det till så här: Programmen sändes via analog broadcast (förhållandevis dyrt) på förmiddagar. Sändningarna spelades in av landets AV-centraler som kopierade programmen och transporterade ut dem till skolorna. När de hade tittats och lyssnats på, returnerades de och lagrades på AV-Centralen. Idag kan programmen nås direkt från UR:s server eller via plattformar som Flod eller NE som dessutom innehåller mycket annat material, till en betydligt lägre kostnad än tidigare.

Ett annat exempel är det som händer med e-böckerna på biblioteken och hos e-bokhandlarna. De plattformar som levererar e-böcker är inte särskilt personalintensiva. Plattformarna tickar och går och behöver naturligtvis underhålas och utvecklas. Men poängen är att böcker kan distribueras på ett helt nytt och mycket billigare sätt.

Det som tidigare krävde stora investeringar både i form av utrustning och personal kan numera göras med hjälp av ettor och nollor. De här exemplen gör att det finns all anledning att tro att det genom samarbete går att skapa bra förutsättningar för digitala skolbibliotek som inte behöver bli dyra.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s