Monthly Archives: mars 2012

Försök till definition

Skolbiblioteket finns där kompetens och resurser blir synliga och samverkar med elever och pedagoger.

Ett genomgående tema i de flesta samtal har varit synen på kompetensen som viktigare än rummet, och rummet som ett sätt att exponera resurserna. I beskrivningar av hur en bra verksamhet fungerar är samverkan ett viktigt inslag, delaktigheten i det dagliga skolarbetet, en kompetens som gör sig bäst tillsammans med andra kompetenser.

Skolbiblioteket kan därför ses som en samverkansform med ett stort antal olika tjänster, inte ett rum med en bibliotekarie.

 

2 kommentarer

Filed under Allmänna texter

Tre scenarier: Behöver lärresurser organiseras?

Följande inlägg kommer från en artikel som publiceras i tidningen DIU inför Framtidens lärande 2012.

I skolan har lärresurserna i huvudsak kommit från tre håll: Läromedelsförlag (böcker), AV-centralen (film, video, ljud) och skolbiblioteket (skönlitteratur och allmänna faktaböcker).

Hösten 2010 skrev jag en artikel i DIU , som hette De nya innehållsplattformarna och som handlade om att olika nya företag och plattformar började samla ihop lärresurser från olika håll, och erbjuda dem till skolan. Exempel på sådana var Flod/Mediepoolen, Learnify, SLI och några till.

Nu har det gått en tid och det intressant att fundera på om något mer har hänt på området. Men också att försöka blicka framåt och spekulera i vart utvecklingen är på väg.

Det behövs inga vetenskapliga undersökningar för att konstatera att digital teknik kommit till skolan. Det är uppenbart att datorn håller på att ta plats, och via den erhålls det mesta av det innehåll och de verktyg som behövs för undervisning och lärande. Allt fler kommuner och friskolor startar en-en-program där datorn lika gärna kan bara en Ipad som en PC/Mac. Trådlösa nätverk byggs ut med kapacitet att hantera BYOD (Bring Your Own Device), lär- och IUP-plattformar används, den elevadministrativa informationen hanteras av särskilda system, projektorer/skärmar finns i alltfler klassrum och trådlösa printrar inhandlas. Även radikalt nya undervisningsmetoder med datorn som grund har börjat användas t.ex “att skriva sig till läsning”.

Ett mycket intressant och potentiellt viktigt infrastrukturellt arbete pågår inom SIS (Svenska standardiseringsinstitutet), för att sprida och hantera lärresurser. I dagsläget är det ett tjugotal kommuner, leverantörer och läromedelsförlag som deltar i att ta fram standarder och protokoll för paketering/distribution, metadata, tillgänglighet, tesaurus, skolfederation – Single sign-on.

Skolbiblioteken har också fått förbättrade förutsättningar i och med att den nya skolagen, som säger att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek.

Att organisera lärresurser har däremot inte stått så högt på agendan i skolan. Det verkar vara ett område som släpar efter. I Mats Östlings artikel i DIU nr 7/2011 “Vem vill ha en plattform?” beskrevs flera av de vanligaste plattformarna. En anmärkningsvärd sak var att majoriteten av dem beskrev sig själva som dåliga på att hantera “innehåll”.

Mot bakgrund av detta har jag valt att beskriva en framtid på medellång sikt utifrån tre scenarier. Verkligheten kommer naturligtvis att vara mer komplex, men här är tre alternativ att fundera över.

1. “Google regerar”

Det visar sig att det blir alldeles för svårt och för komplicerat att på ett omfattande sätt organisera tillgången av lärresurser i skolan. Det finns för många aktörer med sina egna speciella lösningar. Man har svårt att samarbeta om metadatastandarder. Det man kan komma överens om att använda är de generella protokollen på Internet och webben.

De försök som gjorts visar att samsök av många resurser inte används i någon större skala, därför att Google upplevs som bättre. När försök har gjorts att skapa speciella pedagogiska urval, så tycker lärare och elever att det är lite att välja mellan. Det är inte bara Google som används utan, ofta går man till de individuella källorna och söker direkt.

Många bibliotekarier tycker också att det fungerar bra, eftersom man anser att deras viktigaste uppgift är att lära eleverna informationssökning och källkritik. Då är det en pedagogisk finess att det inte är för lätt för eleverna, utan det är vägen som är det viktigaste. Det är inte själva innehållet som är mest centralt, utan hur eleven tar sig till målet.

Läromedelförlagen fortätter att hålla sig utanför de flesta samsöksfunktioner och innehållsplattformar, eftersom de tycker att de kommer bort och inte blir tillräckligt uppmärksammade i de samsök som finns. De försöker som tidigare etablera direktrelationer till lärare och lärarlag. Inte minst ökas satsningen på hela kurs- och lektionsupplägg som lärare i detalj använda för att vinna tid, så att de kan koncentrera sig på undervisningen och att vara eleverna till hands.

2. “Innehållsplattformar är populära”

I detta scenario har innehållsplattformarna en ännu viktigare roll än vad de har idag. Det är företag som SLI, Axiell, NE, Flod och Learnify som samlar, ordnar och tillgängliggör lärresurser i ökande grad av alla former, texter, video, ljud, interaktivitet, webbresurser etc.

Skolan tycker att det är bra med tjänster som “aggregerar” olika typer av resurser. Plattformarna fungerar inte bara som bra komplement till biblioteken, utan i ökad utsträckning har de helt och hållet ersatt skolbiblioteken i flera kommuner. De erbjuder inte bara digitala produkter utan också bestånd av pappersböcker och andra fysiska medier. Detta gör de i kombination med sina digitala lösningar. Många skolor köper helt enkelt olika ”bibliotekspaket” alltefter behov och upplever detta som bra eftersom de kan få ett antal kompetenta, väldefinierade tjänster till rimliga kostnader. Skolan slipper på så sätt att själv ta ansvar för att på olika sätt organisera tillgången av resurser eftersom de inte har kompetensen till detta själva.

Flera läromedelsförlag har avtal med plattformarna och använder dess som viktiga kanaler att nå ut med sina abonnemangstjänster för att på bra sätt nå ut med sina olika innehåll.

3. “Skolbiblioteket tar kommandot”

Med den nya skollagen i ryggen börjar fler och fler bibliotek att på allvar ta till sig uppgiften att Hitta – Organisera – Tillgängliggöra med måttot the library ought to be the local nerve center for information”.

Skolan har insett att de tjänster som innehållsplattformarna utför är för inflexibla, svåra att påverka och ligger för långt från skolans verksamhet. Biblioteket tar därför kommandot och hjälper till att organisera lärresurser med moderna informations- och webb-arkitekturer som Linked Data och semantisk webb. Som hjälp har de infrastrukturer som utarbetats av SIS och olika myndigheter som Uppmärkningen av styrdokumenten, inloggningsfederation, metadatastandarder, samsöks-funktioner, funktionalitet för hantering av lärresurser som t.ex. portfolio.

Baserat på detta erbjuder skolbiblioteken olika typer av kvalitativt bra lärresurser som kan nås på olika sätt. Det är lätt att lägga till källor, inte minst lokala sådana. Google används som ett av flera parallella söksystem. Verksamheten bygger på ett nära samarbete mellan pedagoger, IT-utvecklare och bibliotekarier, som gemensamt utvecklar metoder och system som ger elever och lärare det de behöver.

Biblioteken fortsätter som tidigare att stödja elever och lärare i att medverka till ökad informationskompetens, källkritik och läsfrämjande åtgärder.

Biblioteket tar ansvar för alla typer av lärresurser, både fysiska och digitala, men också för att hela kedjan av resurser från leverantörerna till de miljöer där lärande sker, klassrum och de olika digitala plattformar, LMS:er, portfolios, PLE:er som används. En annan viktig aspekt är att biblioteket också hanterar elevers och lärares eget producerade material som lagras, märks upp med metadata och görs sökbart.

Flera resursleverantörer bl.a. några läromedels förlag är med i bibliotekshanteringen. De levererar metadata till biblioteket och deras resurser som ligger i IT-molnet erbjuds via API:er. De låter söktjänster indexera hela sitt innehåll och användarna kan själva definiera avsnitt eller sekvenser som förses med kommentarer och sedan kan det länkas till elevens övriga digitala verktyg.

Dessa scenarier är renodlade och överdrivna. Men nu när datorer förs in i skolarbetet, kanske de kan tjäna som diskussionsunderlag för att påbörja en utveckling av en mer sammanhållen och konsekvent hantering av lärresurser.


Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter