Author Archives: Krister

Anonym skolbibliotekarie bloggar intressant

En ny blogg med en anonym skolbibliotekarie, dök upp på för ca en månad sedan.  Den heter Perspektiv: Skolbibliotek

Läs, för den är både innehållsmässigt intressant och visuellt spännande!

1 kommentar

Filed under Allmänna texter

Hur kommer digitalt material att levereras till skolan?

I en mer digitaliserad skola kommer det digitala innehållet att bli både mer frekvent och betydelsefullt. Med digitalt innehåll menas digitala böcker, webbplatser, video, ljud, sådant material som traditionellt har använts i skolan men nu tar sig digitala former. Man kan också tänka sig att skolan i enstaka fall använder databaser med rådata, t.ex. från offentliga institutioner. Detta är inte ointressant, men är mer av ett specialfall.

Eftersom digitalt innehåll är på väg att få en viktig roll i skolan, är bra att veta och känna till hur utvecklingstendenserna  för leverantörer av digitalt material ser ut och hur de kommer att välja att tillgängliggöra sina innehåll. Detta är viktigt för att skolan ska kunna beställa och köpa de allra bästa lösningarna för sina verksamheter

Frågan kan analyseras ur följande aspekter:

  1. Molnen
  2. Nya sätt att använda innehåll
  3. Vem blir “aggregator”?
  4. Skolans krav på leverantörer

 1. Molnen

Det innehåll, som skolan använder kommer mer och mer att ligga i databaser och på databasgenererade webbplatser, någonstans i “datamolnen”. Materialet behöver inte längre ligga på individuella datorer eller lagrade på hårda kopior. Detta har många fördelar för alla parter.

Innehållsproducenten vill kunna ha kontroll på materialet för att snabbt kunna uppdatera, lägga till och modifiera innehållet, men också för att göra piratkopiering svårare. Innehållet kan sedan tillgängliggöras med streamingteknik och partiella nedladdningar via API:er. Denna modell ger lätt stor tillgång till stora volymer, inklusive “de långa svansarna”. Leverantörerna slipper på detta sätt också kumpiga DRM-skydd.

Materialen blir successivt mer uppmärkt/taggat på avsnitts- och modulnivå med egna id:n (URI:er), med avseende på sin funktion i innehållsstrukturen. Detta innebär att innehållet inte är bundet till en viss layout och kan publiceras i de olika sammanhang, nivåer och inriktningar på de plattformar som önskas.

Även information om hur, när och vem som använder materialet kan lagras som administrativa metadata och användas för att bygga innehållstjänster, tex att elever i klassen kan se varandras arbeten eller kommentarer till en bok eller en video.

Fler och fler användare upptäcker att det är en fördel att inte behöva äga, förvara och administrera innehållen på egna datorer eller servrar. Det viktiga är tillgången till materialet oavsett tid, rum eller den apparat som används. Detta blir möjligt i de alltmer utbyggda och kraftfulla trådlösa nätverken.  Det blir då lättare att både samarbeta kring ett material och att dela med sig av materialet via länkar. Det är bara undantagsvis som off-line tillgång behövs, tex på resa och detta är något som leverantörerna kommer att behöva ta höjd för.

Affärsmodellerna tenderar mer och mer att bli abonnemang, där skolan betalar en avgift per användare och år.  Användarna förväntar sig också att leverantörerna använder standardiserade Single Sign-on protokoll.

2. Nya sätt att använda innehåll

Innehåll/media i skolan kommer att användas som det alltid har gjorts, men den digitala utvecklingen ger mycket stora fördelar i undervisning och lärande som pappersböcker eller annat analogt material inte ger.

I Forskningsantologin “Läsarnas marknad, marknadens läsare” (SOU 2012:10) från Litteraturutredningen, för Pelle Snickars ett resonemang om den tillgänglighet som pappersboken ger. Han jämför den med den digitala boken och konstaterar att den senare erbjuder en helt annan öppenhet bl a genom att e-boken är en del av nätets alla resurser och att man genom länkar både kan relatera till boken och från boken och ut.

I digitala lästjänster kan lärare/elever utvidga användningen av texter och nya sätt att lära och undervisa kan uppstå. Tex kan samläsning av böcker ske, genom att lärare och elevers understrykningar och kommentarer till ett textavsnitt eller ett kapitel, delas och ses av alla elever i en klass. Lärare kan markera ett avsnitt i en bok och skriva en kommentar eller en instruktion om det. Därefter kan avsnittet och kommentaren märkas upp med en länk som därefter kopieras till ett mail, chatt, Facebook eller en lärplattform. även andra medieformer dom video eller audio kan tillgängliggöras på liknande sätt.

Användarna kommer att vilja kunna söka i ett innehåll , både i metadata och med fritext, från tre olika håll:

  1. bibliotekets samsöksfunktion
  2. hos (tjänste)leverantörens söktjänst
  3. globala söktjänsterna som Google.

“Drag and drop”-funkrionalitet kommer också efterfrågas så att framsökta innehållsobjekt kan dras och droppas till de digitala platser som koncentrerar sig på undervisning och lärande, dvs det som brukar benämnas lärplattformar.

 3. Vem blir “aggregator”?

Innehållsleverantörer kan välja att:

A) leverera innehåll, metadata och administrativa data via API:er.

B) bygga tjänster av och kring sitt innehåll och ge innehålet ytterligare värde.

Ett exempel på fall A är UR, som gör sina program tillgängliga via “UR Access”, där kommunen, skolan, mediecentralen eller biblioteket kan ladda ner UR:s program och metadata.

Kommuner/skolor måste bygga sammanhanget kring programmen, skapa söksystem och även tillhandahålla en mediespelare i vilken UR:s program spelas upp. Skolor anlitar därför mediecentraler, bibliotek och andra “aggregatorer” för att presentera UR:s program och göra dem tillgängliga och användbara för lärare och elever. Exempel på aggregatorer är Flod/Mediepoolen, CPI i Malmö, Learnify, Axiell , SLI m.fl.

Aggregtorerna skapar ett mervärde inte bara genom att samla, ordna och tillgängliggöra material, utan också genom att bygga olika tjänster med innehållen som grund.

Det kan handla om att bygga funktionalitet kring läsning av e- och ljudböcker eller kring video- och film-material eller att skapa pedagogiska sammanhang och moduler i ämnesavsnitt eller kurser som består av material från många olika innehållskällor.

Utifrån dessa funktionaliteter kan ytterligare förädlade innehållsprodukter utvecklas med mash-up teknik på andra plattformar som LMS:er och inte minst på de mer visionära PLE:erna (personal learning environments) eller “MUPPLE:s (mash-up personal learning environments).

I alternativ B är innehållsleverantören sin egen utvecklare av funktionalitet. I dess enklare form kan det vara genom att erbjuda webbsidor med informationen strukturerad efter ett förmodat högre användarvärde än den mer “råa” informationen i databasen.

En antagande är att läromedelsförlagen mer och mer kommer att vilja bygga tjänster som integrerar deras ämnesinnehåll med färdiga upplägg och processer för kurser, lektioner.

De båda alternativen utesluter inte varandra, eftersom en leverantör alltid  både kan leverera via API:er och aggregatorer eller via egna utvecklade tjänster.

Skolbibliotekets roll blir antingen att anlita en aggregator, och synkronisera den mot skolans övriga leverantörer av innehåll och mot skolans innehålls- och lärsystem, eller att självt agera aggregator och mellanhand.

 4. Skolans krav på leverantörer

En mycket viktig uppgift för det moderna skolbiblioteket är att ta ansvar för det innehåll som  köps in av skolan och se till att det fungerar i alla de “rum” och miljöer där lärande bedrivs. Det innebär att innehållet och dess metadata ska kunna fungera i de lärplattformar som används, på ett “sömlöst” och integrerat sätt.

Därför kan skolan inte passivt betrakta den utveckling som sker hos innehållsleverantörerna och lärplattformarna. Det ligger i allra högsta grad i skolans intresse att ställa krav på sina leverantörer.

Skolbiblioteket är på många sätt den naturliga koordinatorn och aggregatorn för det innehåll som skolan använder och hanterar. Ett Skolbibliotek:

  • tar ansvar för alla typer av resurser
  • tar ansvar för hela kedjan, från leverantör till användning
  • använder den infrastruktur för metadata och Single Sign-on som finns och kontinuerligt utvecklas
  • organiserar samsök av material
  • förser lärare och elever med de bästa resurserna
  • tar ansvar och märker upp elevers och lärares egna resurser och gör dem  sökbara
  • skapar en innehållsekologi
  • integrerar det fysisika rummet med det digitala
  • ställer krav på leverantörer att använda standardiserade metadata och protokoll
  • tar ansvar för att innehållet levereras enligt de tillgänglighetsstandarder som finns
  • tänker interoperabelt
  • samverkar nära med pedagoger, systemutvecklare och leverantörer
  • ansvarar för att användarna får tillgång till relevant teknik och verktyg för att hantera innehåll.
  • gör detta själva, via en leverantör/aggregator eller via en kombination, men ger aldrig upp sitt ansvar och koordinerande roll.

2 kommentarer

Filed under Allmänna texter

Mitt bibliotek

En mycket viktig uppgift för det moderna skolbiblioteket är att ta ansvar för det innehåll som införskaffas av skolan och se till att det fungerar i alla de “rum” och miljöer där lärande bedrivs.  Skolbiblioteket måste ta ansvar för hela kedjan från producenten till det ögonblick det används.

När de digitala läromedlen, i ordets rätta bemärkelse, gör entré i skolan kommer en slags innehållshanteringsfunktion att krävas, inte minst för att lärplattformarna eller de verktyg som är inriktade på lärprocessen inte erbjuder detta.

Med innehåll menas pappersböcker, digitala böcker, webbplatser, video, ljud och läromedel, sådant material som traditionellt har använts i skolan men nu tar sig digitala former. Men skolbiblioteket måste också ta ansvar för material som kommer från andra håll än från de traditionella producenterna eller för sådant material som skolan betalar för. Dels producerar elever och lärare mycket eget material i form av dokument, film, ljud, presentationer. Dels är hela Internet fullt av kvalitativt bra material som kan användas för lärande och undervisning. Biblioteket behöver ge möjlighet för elever och lärare att lagra sådant innehåll och länkar och märka upp det med basal metadata.

En viktig hjälp skulle då vara att det finns ett ställe och en funktionalitet där eleven/läraren kan lagra det innehåll som för hen är viktigt och relevant av olika skäl. En funktionalitet som hjälper elev/lärare att strukturera och flexibelt organisera innehållet efter de krav och behov som uppstår och föreligger. Denna funktion skulle också fungera i syfte att beskriva och dela med sig av ett innehåll eller en företeelse.

En funktion eller verktyg som denna skulle kunna kallas ”Mitt bibliotek”

Hur fungerar ”Mitt bibliotek”

“Mitt bibliotek” är ett digitalt ställe där eleven/läraren förvarar “sitt” innehåll och informationen om detta innehåll (metadata). Det kan bestå av 1) bibliotekets innehåll och resurser, 2) material som elev/lärare själva producerat och 3) sådant innehåll som hittats på internet.

Material som hittats i bibliotekets sökfunktion läggs in i ”Mitt bibliotek” genom att det framsökta innehållet dras och droppas in Mitt bibliotek. Själva filen med innehållet ligger kvar och det är endast länken med dess metadata som kopieras till det personliga biblioteket. Om det är eget skapat material eller en länk till något på Internet, beskrivs materialet med en på förhand inlagd metadataprofil och länken eller materialet laddas upp och lagras. Därefter kan innehållsobjektet grupperas i tidsordning, alfabetiskt, medietyp, men också in i olika mappar, projekt, sammanhang, ämne, kurser, privata etc.

Mitt bibliotek kan ta sig uttryck i ”Min mediehylla”: Vilka böcker jag läst, vilka videos jag tittat på, vilka böcker jag skulle vilja läsa osv. Lärare kan lägga in mappar med material för ämnesavsnitt eller kurser i elevernas bibliotek. Därefter kan eleven fritt sortera och vid behov skapa sin egen struktur om det bättre skulle gagna lärandet. En av de viktigare funktionerna i ”Mitt bibliotek” är att man kan kommentera allt som har en länk eller en egen identitet och göra kommentaren sökbar lokalt eller globalt.

Eleven/läraren avgör själv om ett innehåll ska vara privat, kunna ses av andra i skolan/klassen eller vara tillgängligt för alla. Beroende på vilken tillgänglighetsnivå som användaren satt är det också sökbart på dessa nivåer. Ett innehål där en lärare satt nivån ”tillgängligt för skolan”, så är detta material sökbart i skolbiblioteket.

Uppmärkningen (metadatamärkningen) av innehållet sker i enlighet med den/de metadatastandarder som biblioteket beslutat om ska användas och sker företrädesvis så automatiserat som möjligt. En av de viktigare märkningarna blir förmodligen mot avsnitt i styrdokumenten. I Mitt bibliotek kan man även organisera och märka upp aktiviteter och händelser som musée-, teater-, och författarbesök, exkursioner etc.

Denna funktionalitet är inte så utvecklad idag. Ett av de verktyg som finns är Delicious, som dock inte riktigt fungerar i svensk skolmiljö bl.a. av språkskäl. När biblioteken låter utveckla ovan skissade innehållsverktyg, blir dessa viktiga mellanled mellan innehållsleverantörer/Internet å ena sidan, och å andra sidan de rum (klassrum, lärplattformar etc.) där undervisning och lärande bedrivs.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter

Tre scenarier: Behöver lärresurser organiseras?

Följande inlägg kommer från en artikel som publiceras i tidningen DIU inför Framtidens lärande 2012.

I skolan har lärresurserna i huvudsak kommit från tre håll: Läromedelsförlag (böcker), AV-centralen (film, video, ljud) och skolbiblioteket (skönlitteratur och allmänna faktaböcker).

Hösten 2010 skrev jag en artikel i DIU , som hette De nya innehållsplattformarna och som handlade om att olika nya företag och plattformar började samla ihop lärresurser från olika håll, och erbjuda dem till skolan. Exempel på sådana var Flod/Mediepoolen, Learnify, SLI och några till.

Nu har det gått en tid och det intressant att fundera på om något mer har hänt på området. Men också att försöka blicka framåt och spekulera i vart utvecklingen är på väg.

Det behövs inga vetenskapliga undersökningar för att konstatera att digital teknik kommit till skolan. Det är uppenbart att datorn håller på att ta plats, och via den erhålls det mesta av det innehåll och de verktyg som behövs för undervisning och lärande. Allt fler kommuner och friskolor startar en-en-program där datorn lika gärna kan bara en Ipad som en PC/Mac. Trådlösa nätverk byggs ut med kapacitet att hantera BYOD (Bring Your Own Device), lär- och IUP-plattformar används, den elevadministrativa informationen hanteras av särskilda system, projektorer/skärmar finns i alltfler klassrum och trådlösa printrar inhandlas. Även radikalt nya undervisningsmetoder med datorn som grund har börjat användas t.ex “att skriva sig till läsning”.

Ett mycket intressant och potentiellt viktigt infrastrukturellt arbete pågår inom SIS (Svenska standardiseringsinstitutet), för att sprida och hantera lärresurser. I dagsläget är det ett tjugotal kommuner, leverantörer och läromedelsförlag som deltar i att ta fram standarder och protokoll för paketering/distribution, metadata, tillgänglighet, tesaurus, skolfederation – Single sign-on.

Skolbiblioteken har också fått förbättrade förutsättningar i och med att den nya skolagen, som säger att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek.

Att organisera lärresurser har däremot inte stått så högt på agendan i skolan. Det verkar vara ett område som släpar efter. I Mats Östlings artikel i DIU nr 7/2011 “Vem vill ha en plattform?” beskrevs flera av de vanligaste plattformarna. En anmärkningsvärd sak var att majoriteten av dem beskrev sig själva som dåliga på att hantera “innehåll”.

Mot bakgrund av detta har jag valt att beskriva en framtid på medellång sikt utifrån tre scenarier. Verkligheten kommer naturligtvis att vara mer komplex, men här är tre alternativ att fundera över.

1. “Google regerar”

Det visar sig att det blir alldeles för svårt och för komplicerat att på ett omfattande sätt organisera tillgången av lärresurser i skolan. Det finns för många aktörer med sina egna speciella lösningar. Man har svårt att samarbeta om metadatastandarder. Det man kan komma överens om att använda är de generella protokollen på Internet och webben.

De försök som gjorts visar att samsök av många resurser inte används i någon större skala, därför att Google upplevs som bättre. När försök har gjorts att skapa speciella pedagogiska urval, så tycker lärare och elever att det är lite att välja mellan. Det är inte bara Google som används utan, ofta går man till de individuella källorna och söker direkt.

Många bibliotekarier tycker också att det fungerar bra, eftersom man anser att deras viktigaste uppgift är att lära eleverna informationssökning och källkritik. Då är det en pedagogisk finess att det inte är för lätt för eleverna, utan det är vägen som är det viktigaste. Det är inte själva innehållet som är mest centralt, utan hur eleven tar sig till målet.

Läromedelförlagen fortätter att hålla sig utanför de flesta samsöksfunktioner och innehållsplattformar, eftersom de tycker att de kommer bort och inte blir tillräckligt uppmärksammade i de samsök som finns. De försöker som tidigare etablera direktrelationer till lärare och lärarlag. Inte minst ökas satsningen på hela kurs- och lektionsupplägg som lärare i detalj använda för att vinna tid, så att de kan koncentrera sig på undervisningen och att vara eleverna till hands.

2. “Innehållsplattformar är populära”

I detta scenario har innehållsplattformarna en ännu viktigare roll än vad de har idag. Det är företag som SLI, Axiell, NE, Flod och Learnify som samlar, ordnar och tillgängliggör lärresurser i ökande grad av alla former, texter, video, ljud, interaktivitet, webbresurser etc.

Skolan tycker att det är bra med tjänster som “aggregerar” olika typer av resurser. Plattformarna fungerar inte bara som bra komplement till biblioteken, utan i ökad utsträckning har de helt och hållet ersatt skolbiblioteken i flera kommuner. De erbjuder inte bara digitala produkter utan också bestånd av pappersböcker och andra fysiska medier. Detta gör de i kombination med sina digitala lösningar. Många skolor köper helt enkelt olika ”bibliotekspaket” alltefter behov och upplever detta som bra eftersom de kan få ett antal kompetenta, väldefinierade tjänster till rimliga kostnader. Skolan slipper på så sätt att själv ta ansvar för att på olika sätt organisera tillgången av resurser eftersom de inte har kompetensen till detta själva.

Flera läromedelsförlag har avtal med plattformarna och använder dess som viktiga kanaler att nå ut med sina abonnemangstjänster för att på bra sätt nå ut med sina olika innehåll.

3. “Skolbiblioteket tar kommandot”

Med den nya skollagen i ryggen börjar fler och fler bibliotek att på allvar ta till sig uppgiften att Hitta – Organisera – Tillgängliggöra med måttot the library ought to be the local nerve center for information”.

Skolan har insett att de tjänster som innehållsplattformarna utför är för inflexibla, svåra att påverka och ligger för långt från skolans verksamhet. Biblioteket tar därför kommandot och hjälper till att organisera lärresurser med moderna informations- och webb-arkitekturer som Linked Data och semantisk webb. Som hjälp har de infrastrukturer som utarbetats av SIS och olika myndigheter som Uppmärkningen av styrdokumenten, inloggningsfederation, metadatastandarder, samsöks-funktioner, funktionalitet för hantering av lärresurser som t.ex. portfolio.

Baserat på detta erbjuder skolbiblioteken olika typer av kvalitativt bra lärresurser som kan nås på olika sätt. Det är lätt att lägga till källor, inte minst lokala sådana. Google används som ett av flera parallella söksystem. Verksamheten bygger på ett nära samarbete mellan pedagoger, IT-utvecklare och bibliotekarier, som gemensamt utvecklar metoder och system som ger elever och lärare det de behöver.

Biblioteken fortsätter som tidigare att stödja elever och lärare i att medverka till ökad informationskompetens, källkritik och läsfrämjande åtgärder.

Biblioteket tar ansvar för alla typer av lärresurser, både fysiska och digitala, men också för att hela kedjan av resurser från leverantörerna till de miljöer där lärande sker, klassrum och de olika digitala plattformar, LMS:er, portfolios, PLE:er som används. En annan viktig aspekt är att biblioteket också hanterar elevers och lärares eget producerade material som lagras, märks upp med metadata och görs sökbart.

Flera resursleverantörer bl.a. några läromedels förlag är med i bibliotekshanteringen. De levererar metadata till biblioteket och deras resurser som ligger i IT-molnet erbjuds via API:er. De låter söktjänster indexera hela sitt innehåll och användarna kan själva definiera avsnitt eller sekvenser som förses med kommentarer och sedan kan det länkas till elevens övriga digitala verktyg.

Dessa scenarier är renodlade och överdrivna. Men nu när datorer förs in i skolarbetet, kanske de kan tjäna som diskussionsunderlag för att påbörja en utveckling av en mer sammanhållen och konsekvent hantering av lärresurser.


Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter

RÄCKER DET INTE MED ATT GOOGLA?

För snart ett år sedan deltog jag i en konferens med namnet ”Räcker det inte med att Googla?” Konferensen handlade om de nya förutsättningar som skolbibliotek fått med den nya skollagen.

Den allmänna meningen (inklusive mig) var att det inte räcker att använda Google för att hitta bra lärresurser i skolan och att skolbiblioteket har en viktig roll i detta. Men det gjordes mest med allmänna deklarationer utan så många konkreta exempel.

Men bara genom att läsa titeln på konferensen så kan man anta, utan att ha sett någon undersökning på området, att Google används väldigt mycket i skolan, precis som i övriga samhället.

På vår odyssé genom delar av skolbiblioteks-Sverige har vi mött både hög kompetens och stort engagemang. Men ett område har inte nått sin fulla potential: Det digitala skolbiblioteket.

Det typiska digitala upplägget är att skolbiblioteket har en sajt eller en rad webbsidor under skolans domän. Här finns nästan alltid bra information om bibliotekets verksamhet. Men när man kommer till sök-funktionen och hur de olika resurserna ska hittas blir det mer problematiskt. Söket är oftast primärt den sökfunktion som kommunens folkbiblioteket står för. Här hittas primärt pappersböcker men också annan media som folkbibliotek generellt erbjuder e-böcker, musik, en del film.

När det handlar om de databaser som är mer specialiserade på undervisning och lärande, så hittas dessa genom separat beskrivna länkar, lite längre ner på webbsidan, efter sökfunktionen. Dessa databaser som biblioteket ofta betalar för är t.ex. NE, Alex-författarlexikon, Presstext, Landguiden, Länkskafferiet.

Läromedel finns ibland, ibland inte, med många olika lokala variationer. Digitala lärresurser finns möjligen tillgänga via länkar till sajter som Länkskafferiet.

Detta är säkert ett bra steg framåt jämfört med 10 år sedan, men det räcker inte i en modern 1:1-skola. Det digitala biblioteket måste bli ett mycket starkare komplement till Google när det handlar om lärande i skolan.

Ett bra digitalt skolbibliotek hanterar resurser som är relevanta för elever lärande och lärares undervisning. Det rör sig om resurser från en rad områden, både digitala och fysiska; Pappers- och e-böcker, film & video, ljud, animationer, spel, läromedel, webbsidor, aktiviteter etc.

Dessa resurser kan göras tillgängliga på flera sätt, men ett viktigt sätt är ett gemensamt söksystem som gör att man kan hitta dem utifrån ett sökfönster. Det ska inte spela någon roll om skolan betalar för dem eller om de är fritt tillgängliga. Ett av de primära målen är att lätt tillgängliggöra de bästa resurserna för varje given situation.

Skolbiblioteket samlar, ordnar och tillgängliggör alla dessa resurser genom att biblioteket blir ett eget innehållsnätverk. Detta nätverk samlar både externa resurser, betal- eller fria, i kombination med lärare och elevers kommentarer och input och deras egna producerade saker som har tillräckligt god kvalitet.

Det är inget självändamål att slå Goggle. Men vad gäller resurser för lärande, tror jag att det går att bygga nätverk och sökfunktioner som är mer relevanta och bättre än det Google ger.

Vi är mycket intresserade av att komma i kontakt med det som görs på området. Så om någon läsare vill höra sig är du mycket välkommen!

9 kommentarer

Filed under Allmänna texter

Vad kostar ett digitalt skolbibliotek?

En av våra utgångspunkter är att rummet, det fysiska biblioteket, kan kompletteras med det digitala biblioteket. Kanske skulle man till och med på sikt kunna tala om en ”interfoliering” mellan dessa.

Utan att just här exakt gå in på hur ett digitalt bibliotek skulle kunna fungera, så är grundidén att ett sådant bibliotek skulle kunna organisera en rad resurser som bedöms vara av värde för elevernas lärande och som lätt görs tillgängliga genom samsök.

Men kommer inte ett digitalt skolbibliotek kosta en massa pengar? Kommer skolor och kommuner att ha råd med det nu, när eleverna också måste ha tillgång till ett fysiskt bibliotek?

Ökade kostnader kan motiveras på olika sätt. Ett sätt är att säga, att även om det kommer att kosta, så är det värt det. Resultatet d.v.s. i det här fallet elevernas lärande, kommer att förbättras så de ökade kostnaderna kommer att vara väl motiverade.

Ja, jag tror att på sikt kan vi få mycket välfungerande skolbibliotek, både rumsligt och digitalt att förbättra elevernas lärande. Men nej, jag är inte säker på att ett digitalt bibliotek kommer att behöva kosta så mycket som man först kan tro.

Om varje skola, kommun eller friskola ska skapa sitt eget digitala bibliotek då kommer det att bli dyrt. Men det finns ingen anledning till varför alla skulle hitta på sin egen lösning.

Digital teknik gör att information lagras och spridas på sätt som förr inte var möjligt, till en mycket lägre kostnad. En av nyckelfrågorna är därför samarbete. Samarbete inte bara mellan skolor, skolbibliotek och kommuner, utan också på nationell nivå.

Med dagens digitala teknik kan man få både gemensamma lösningar men också individuella anpassningar. En bra lösning gör att även lokala krav och varianter kan vara en del av det lokala biblioteket.

Gemensamt utvecklade, tillsammans med upphandlade funktioner borde modulärt kunna plockas ihop och utgöra grunden för ett digitalt bibliotek i en kommun, och när detta är på plats så kommer kostnaderna att bli högst rimliga.

Hur vet jag det?

När UR (Sveriges utbildningsradio) för tio år sedan ville få ut sina program i landets skolor gick det till så här: Programmen sändes via analog broadcast (förhållandevis dyrt) på förmiddagar. Sändningarna spelades in av landets AV-centraler som kopierade programmen och transporterade ut dem till skolorna. När de hade tittats och lyssnats på, returnerades de och lagrades på AV-Centralen. Idag kan programmen nås direkt från UR:s server eller via plattformar som Flod eller NE som dessutom innehåller mycket annat material, till en betydligt lägre kostnad än tidigare.

Ett annat exempel är det som händer med e-böckerna på biblioteken och hos e-bokhandlarna. De plattformar som levererar e-böcker är inte särskilt personalintensiva. Plattformarna tickar och går och behöver naturligtvis underhålas och utvecklas. Men poängen är att böcker kan distribueras på ett helt nytt och mycket billigare sätt.

Det som tidigare krävde stora investeringar både i form av utrustning och personal kan numera göras med hjälp av ettor och nollor. De här exemplen gör att det finns all anledning att tro att det genom samarbete går att skapa bra förutsättningar för digitala skolbibliotek som inte behöver bli dyra.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter

Infrastruktur för det digitala skolbiblioteket

Biblioteksvärlden har en stark infrastruktur som i grunden baseras på traditionella böcker och hanteringen av dessa. Med infrastruktur menas här i bred bemärkelse de tankar, attityder, traditioner, utbildningar, institutioner, lagstiftning, bokmagasin, fysiska leveranssystem etc. som utgör ett biblioteksväsen.

Självklart har denna infrastruktur inte varit helt immun mot digitala aspekter av bibliotek. Det pågår ett förändringsarbete. Inte minst verkar många bibliotekarier vara mycket positiva till e-böcker. Men det går inte att komma ifrån att arbetet i huvudsak är analogt inriktat, och att det saknas strategi för de genomgripande digitala frågorna.

Ett litet men slående exempel är: DIK:s seminarium i Almedalen i sommaren 2011: Det digitala biblioteket – utopi eller verklighet? Jag gillar frågetecknet 😉 Sommaren 2011 verkar det fortfarande inte säkert att vi är på väg mot det digitala biblioteket, eller?

Utmaningen nu är istället att den traditionella analoga infrastrukturen måste börja kompletteras och delvis ersättas av en digital sådan.

När man sätter sig in i skolbiblioteksfrågorna blir detta extra tydligt. De allra flesta verka vara överens om att ett skolbibliotek är en resurs för elevernas lärande.

Skolverket definierar ett skolbibliotek som ”en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställts till elevernas och lärarnas förfogande med hjälp av kompetent personal”. Det finns en snarlik formulering i regeringens proposition till skollagen.

Dessa formuleringar ger mycket starkt stöd för att bygga de digitala skolbiblioteken som kompletterar de fysiska.

De flesta kommuner och friskolor är för små för att själva ta ordentliga initiativ och måste därför ha stöd på en rad sätt.  Det faller därför uppgifter på offentliga institutioner som Skolverket, KB och SKL,  att agera och ta fram gemensamma infrastrukturella funktioner.

En viktig del i detta är att göra kommuner till bättre upphandlare av tjänster, så att företag och andra leverantörer får kompetenta upphandlingsunderlag så att de kan leverera kvalitativt bra tjänster.

Så vad bör göras konkret? Några punkter just nu är:

  • Strategi för implementering av hur ett modernt skolbibliotek fungerar.
  • Kompetensutveckling av skolbibliotekarier.
  • SSI-funktionalitet (Single Sign-in), dvs en gemensam standard för inloggning i en skolplattform och för alla andra system elever och lärare har tillgång till.
  • Utveckling av metadatastrukturer för lärande och undervisning.
  • Utveckling / specificering av samsöksfunktioner.
  • Metadatamärkning av styrdokumenten och garanterad tillgängliggörande av dessa.
  • Funktionalitet för hantering av lärresurser, böcker och andra medier, t.ex en portfolio.

Det här var många saker på en gång. Det finns anledning att återkomma till flera av dem var för sig i kommande inlägg!


Lämna en kommentar

Filed under Allmänna texter